Vårt fadderbarn Lova ville så gärna att vi skulle komma och titta när hon spelade fotboll ikväll. Och vem vill inte se ungar i sjuårsåldern lira boll...? Öhhhh... Vi? Näe, självklart ville vi se Sveriges framtid inom fotbollen. Eller vad det där nu var. Gulliga var de i alla fall där de sprang omkring precis som barn ska springa omkring. För det här var ju inte alls på blodigt allvar. De lekte boll med den charm som man bara hittar när så små barn spelar. Ja, de hade ingen ordning på sina platser på planen. Ja, de missade om det blev mål både för sitt eget och det andra laget. Ja, de bytte inte ens sida för det kanske skulle förvirra dem. JA - det såg ut som de hade hur skoj som helst. Precis som det ska vara.

I denna veckas nummer av ICA Kuriren finns det ett par kändisar med...

Bilden kom på 6-10:e plats bland över 500 bidrag och resulterade i en kokbok.

När Jon vaknat till efter det tuffa arbetsdygnet for vi till Sanny Thai i Karlsborg och åt lunchbuffé. Mina föräldrar följde också med och de bjöd oss - ännu bätte. Vi köpte med lite fika hem och åt. Så förutom ett år har den här dagen bjudit på god mat och ännu godare fika.

Däremellan har jag fått ta emot gratulationer via sms, telefon, blogg och på fb. Vad snälla ni är allesammans som tänker på mig! Tack så jättemycket, fina ni!

Men jag ser ändå fram emot när den här dagen är över... Tycker att den går väldigt långsamt. /Jenny

Jenny och Hilda kom förbi i nya fina bilen för att gratulera födelsedagsbarnet.

Jag och min barndomskompis Jenny har som tradition att till varje födelsedag ge varandra nagellack. Jag minns inte hur eller när det här började, men det hade nog något med att göra att ingen av oss fick några långa fina naglar någon gång. Lite utav en ironisk present kan man säga.

Och idag var inget undantag. Men den här gång fick jag hjälp av Jennys söta dotter Hilda när det var dags att öppna presenten.

Tack, Hilda! Jag hade aldrig klarat det utan dig.

Hilda visade sig var duktig på mer än att öppna presenter. Vi startade Wii:et och Hilda bowlade. Redan på första kastet fick hon strike!

Och sedan gjorde hon ytterligare två under spelets gång. Det förvånar oss inte om det blir bowlingsproffs utav henne, denna lilla talangfulla gullunge som inte ens fyllt tre år än. Men snart...

Det dröjde inte länge innan Hilda fick kläm på bowlingen.

Det var jätteroligt att ni kom förbi, båda två. Och tack så mycket för presenten! Hoppas att vi ses snart igen. /Jenny

Igår fick jag för mig att jag skulle ringa in till Radio Skaraborgs musikönskeprogram Brunnen. Sådant brukar jag absolut inte göra. Det gick ju faktiskt att mejla, men jag ringde telefonsvararen och talade in min önskan - och den kom med!

Ja, så här låter jag då... Väschötska, norrländska, vad ni vill... /Jenny

Redan tidigt imorse fick jag min första present. Min lillebror Johan hade lämnat av en "skattkista" i postlådan. Fint och prydligt stod det "Gratis (internt skämt) Jenny" på utsidan.

Och skattkistan, eller kartongen som innehållit GB Klassiker, var nu istället fylld till bredden med precis vad en 29-åring som denna kan önska i present. Där låg: servetter, disktrasor, kondomer, ballonger, sugrör, pennor med suddgummi och godis.

Tack så mycket Johan för din skojiga present! /Jenny