Arbetet med gipsskivorna fortsatte... Jag kan ju inte påstå att jag bidrar så värst mycket, men tydligen tillräckligt för att ha jobbat ihop till en lunch i alla fall. Mamma serverade pizzaomelett med bland annat tomater och squash. Mums! /Jenny

Mysiga turkosa ljuslyktor från Hem & Hobby. Bara 10 kr styck - helt okej.

Ikväll sa vi hej då till sommarskorna för den här gången.

Rost. Älskad och hatad. Nej förresten, bara hatad... Nu var det tack och lov inte en ny rostfläck på bilen som det gällde, utan "bara" en fastrostad klinga till en gammal vedkap, som svärfar Benke ville ta loss och fila tänderna på. Ingen match för två karlakarlar. Eller?

Först och främst gällde det att lista ut om muttern var "felgängad" eller ej, det vill säga om den skulle skruvas av medsols/medurs, istället för det mer normala motsols-/motursvarvet. Detta är ingenjörskonst på hög nivå! För det hjälper ju knappast att försöka skruva av en fastrostad mutter åt fel håll...

Efter lite huvudbry slog vi fast att muttern skulle av på traditionellt sätt. Beväpnade med stor skiftnyckel, skruvmejsel och smörjolja på sprejflaska, spände vi så musklerna. Åååhej!

Men det skulle visa sig att det behövdes lite kvinnlig touch för att få det att fungera. Givetvis. Jenny ställde sig på kapens ena mede, och vips! släppte den envetna rosten sitt grepp om den stackars muttern. Ännu en gång hade människan besegrat naturens kemi. Hipp hipp hurra! /Jon

PS. Till alla eventuella framtida bilspekulanter: Nej då, vår fina Opel har inte alls någon rost överhuvudtaget, inte någonstans faktiskt. *Host, host!*

Idag skulle gipsskivor upp i Solvik hos mina föräldrar så jag agerade snickarhjälpreda. Ganska så knixigt att få skivorna att passa in med varandra, golv och tak. Hoppas att det ser ut som vi vet vad vi håller på med! Vi gjorde säkert precis på samma sätt som Martin Timell gör men det får pappa aldrig reda på för: "Jag ser inte på sån skit..." Fortsättning följer imorgon förmiddag. /Jenny

Vi gissade rätt! Stickningen hos Holgispysslar skulle bli en toffla/socka. Vi har vunnit en söt liten husmus. Mamma kanske hade ett litet finger med i spelet också - tack. /Jenny 

Från gårdagens bondemarknad i Karlsborg bytte vi idag kommun och hamnade i den charmiga lilla trästaden Hjo. Hjo? Vilket underligt namn, förresten. Ja, enligt en skröna fick Hjo sitt namn av en munk som för länge sedan sökte nödhamn där under en storm på Vättern. Han ska då ha utbrustit "Hic jacet otium!" (här vilar lugnet), och detta lugn är påtagligt än idag...

I sällskap med svärmor Kristina strosade vi runt bland de få marknadsstånd som fanns. Höstmarknaden var mindre än vanligt, utan märkbar puls. Kanske bidrog det kylslagna höstvädret en del till den nedtonade atmosfären. Några fynd gjordes dock; varma, mysiga tofflor - och ost!

Ingen tur till Hjo utan ett besök på Hem & Hobby, detta fantastiska prylmecka. I väntan på att affären skulle öppna, tog vi en promenad på den gamla banvallen. Nalle fick genast upp ett spår...

Allt vandrande och shoppande tar på krafterna. Dessa återficks efter en god lunch på pizzeria For Hjo (fyndigt, va?). Inne på pizzerian var det fint dekorerat med ett porlande litet vattenfall. Vi åt och trivdes. Jag gladdes åt att äntligen hitta en pizza med sardeller. Varför finns det inte fler sardellpizzor, egentligen?

Vi lämnade Hjo mätta och belåtna, men åkte inte den vanliga vägen längs Vättern hemåt. Äventyrliga som vi kände oss, vek vi av in på en mindre grusväg som slingrade sig genom skogar, över jordbruksmarker och förbi gods och röda stugor med vita knutar. Det är roligt att "hitta vilse" ibland, och längs vägen hittade vi denna iögonfallande gård. Tyvärr hade vi inte den summan på oss (se skylten), så vi åkte vidare och kom till slut tillbaka till hem ljuva hem, Fagersanna.

En trevlig liten biltur. Hjo minsann! (Hihi, jag kunde inte låta bli...) /Jon

Vi busade med Nalle i nyklippta gräset. Vissa dagar har han så mycket spring i benen. Och efter den fysiska träningen väntade lite hjärngympa.

Läste i Härliga Hund att när hundar åldras krymper deras hjärnor. 25 procent av vikten kan försvinna. Det är en hel del det. Så mental träning är en viktig bit under hela hundens liv.

Att lära Nalle hoppa upp i famnen la vi ner ganska snabbt... Tricket Tass mot ben var däremot förvånansvärt lätt att lära honom. Men så är han också en tasshund. Ni som har tasshundar vet säkert precis vad vi menar. Nalle klarade även överkursen med två tassar mot ben. Duktig vovve!